whichwaytohappy

Stjärnor på is gjorde platt fall. Eftersom jag gillar Let´s dance var förväntningarna stora på denna nya satsning och med mycket vilja lyckades jag få även övriga i familjen att vilja titta på samma kanal.

Det blev dock lite lamt. Dels för att man, för att undvika åderbrock och brutna höftleder, hade lagt ålderskategori och "urvalet" bland de tävlande till unga och spänstiga atleter och före detta atleter som fortfarande är ganska atletiska (mer eller mindre). Lasse Brandeby på is skulle förvisso vara förenat med livsfara både för partner, programledare, jury och publik, så jag förstår hur tv4 har tänkt i frågan.
Och dels för att jag kom till insikten att konståkning blir ganska trist om det utförs av nybörjare. Det är en jävligt trixig sport och kräver mycket ifrån utövaren, varför detta inte fungerade. Inte ens de proffesionella åkarna imponerade (antagligen för att svenskar överlag är ganska kassa på konståkning).
Kontenta, man måste vara jävligt grym på konståkning för att det ska väcka intresse på teverutan. Främst måste åkarna utstråla lite mer karisma.
Berg var som alltid lika charmerande, Gynning lika högljudd och scenkläderna var billigt fula. Kronan på verket var att deltagaren Lulu Carter påstods vara folkkär, vilket måste vara den största humoriseringen någonsin. Efter hennes framfart genom de svenska hemmen och de haglande bittra kommentarerna om diverse kära föremål (främst de utsatta kylskåpsmagneterna) torde hon vara Sveriges mest hatade tv-profil. Något som jag också fick bekräftat då hon åkte ut redan i första avsnittet.

Det hela slutade med att vi bytte kanal till Sing-a-long, något som jag sällan eller aldrig tittar på men det utklassade tv4 just i detta avseendet. Dessutom måste jag ju vara patriotisk med mina hemtrakter och heja på Linda (som för övrigt är en väldigt karismatisk människa).

Jag väntar med spänning på finalavsnittet, då kanske de deltagande har något att komma med.