Att simma sig till inre frid och välbefinnande.
Kassörskan ler lika glatt som alltid och hälsar mig välkommen in. Stuvar snabbt undan kläderna i skåpet med gamla kvitton på botten och en tidning på hyllan. Nakna fötter mot kallt och fuktigt kakel. En död spindel ovanför duschmunstycket och ett kort mörkt hårstrå på väggen. Lukten av klor och billig tvål. Baddräkten som stramar över fuktig hud.
Och så slutligen bassängen. Eller inspelningsplatsen för Titanics vattenscen i slutet, för med det kaos av människor är det närmare så det ser ut. Det är dessutom måndag, vilket innebär endast damer vilket i sin tur innebär att man är fri att bada naken om man så önskar. Vilket äldre damer tydligen gärna gör, vattenskrynkliga russinkroppar guppar omkring överallt, vad värre är att en del av dem föredrar ryggsim...
På den grunda delen står två tjejer i 12-årsåldern, den där härliga tiden innan man insett att vattenlöslig mascara inte gör sig på ett badhus. De är inte där för att simma, eller ja, ursprungstanken var naturligtvis det men efter varje avverkad längd finns det ju så mycket Amen, typ som att liksom typ att säga så man hinner ju inte mer än en längd var tionde minut.
Mitt i bassängen huserar två kvinnor tillsammans med den enes lilla dotter, som varje gång jag passerar henne lyckas sparka till så att en våg av klorerat vatten sköljer över mig.
Längs med sidorna står vattengymnasterna med förnöjsamma uttryck. Inte alla samlade på samma ställe dock, nej nej utan lite varstans längs med sidorna för att kunna ockupera optimal yta ifrån oss motionssimmare.
I mitt spår parkerar en dam med ett tvärstopp och börjar kommunicera med väninnan en halv bassäng bort Vi kan väl ta ett glas vin någon kväll?. Ni kunde inte ha tagit den diskussionen då ni 30 sekunder tidigare var bredvid varandra?? Demonstrativt "råkar" jag stöta i henne då jag passerar henne i den lilla passage som finns kvar mellan henne och den 90-åriga dam som snarare flyter fram än simmar (det tar henne alltså 10 minuter att ta sig från ena änden till den andra).
Det står ganska tydligt klart för mig varför kunder har röstat fram detta badhus till stadens bästa. Här finns inga, som på andra badhus, anvisningar om att motionssim utförs i en cirkel runtom bassängens sidor, med gott om plats för den snabbare att simma förbi farthinder. Här råder djungelns lag, den starke och envises rätt till ett eget spår. Jag har hamnat mitt i de laglösas territorium.
I slutet av bassängen guppar en kvinna med generösa rondörer och skapar därigenom svallvågor över hela bassängen.
Efter tio minuter och den tionde kallsupen kapitulerar jag till bastun.
När jag tackar kassörskan och hälsar hejdå har jag förbränt lika mycket kalorier som i en clementin och jag känner varken någon inre frid eller något välbefinnande.
I julklapp önskar jag mig en egen tom bassäng.
Och så slutligen bassängen. Eller inspelningsplatsen för Titanics vattenscen i slutet, för med det kaos av människor är det närmare så det ser ut. Det är dessutom måndag, vilket innebär endast damer vilket i sin tur innebär att man är fri att bada naken om man så önskar. Vilket äldre damer tydligen gärna gör, vattenskrynkliga russinkroppar guppar omkring överallt, vad värre är att en del av dem föredrar ryggsim...
På den grunda delen står två tjejer i 12-årsåldern, den där härliga tiden innan man insett att vattenlöslig mascara inte gör sig på ett badhus. De är inte där för att simma, eller ja, ursprungstanken var naturligtvis det men efter varje avverkad längd finns det ju så mycket Amen, typ som att liksom typ att säga så man hinner ju inte mer än en längd var tionde minut.
Mitt i bassängen huserar två kvinnor tillsammans med den enes lilla dotter, som varje gång jag passerar henne lyckas sparka till så att en våg av klorerat vatten sköljer över mig.
Längs med sidorna står vattengymnasterna med förnöjsamma uttryck. Inte alla samlade på samma ställe dock, nej nej utan lite varstans längs med sidorna för att kunna ockupera optimal yta ifrån oss motionssimmare.
I mitt spår parkerar en dam med ett tvärstopp och börjar kommunicera med väninnan en halv bassäng bort Vi kan väl ta ett glas vin någon kväll?. Ni kunde inte ha tagit den diskussionen då ni 30 sekunder tidigare var bredvid varandra?? Demonstrativt "råkar" jag stöta i henne då jag passerar henne i den lilla passage som finns kvar mellan henne och den 90-åriga dam som snarare flyter fram än simmar (det tar henne alltså 10 minuter att ta sig från ena änden till den andra).
Det står ganska tydligt klart för mig varför kunder har röstat fram detta badhus till stadens bästa. Här finns inga, som på andra badhus, anvisningar om att motionssim utförs i en cirkel runtom bassängens sidor, med gott om plats för den snabbare att simma förbi farthinder. Här råder djungelns lag, den starke och envises rätt till ett eget spår. Jag har hamnat mitt i de laglösas territorium.
I slutet av bassängen guppar en kvinna med generösa rondörer och skapar därigenom svallvågor över hela bassängen.
Efter tio minuter och den tionde kallsupen kapitulerar jag till bastun.
När jag tackar kassörskan och hälsar hejdå har jag förbränt lika mycket kalorier som i en clementin och jag känner varken någon inre frid eller något välbefinnande.
I julklapp önskar jag mig en egen tom bassäng.
Kommentarer
Postat av: S
Hahaha!
Du får äta några clementiner mindre om dagen, helt enkelt!
Trackback
